Detta är historien om Annika och Per, de är tretton och femton år och längtar efter första kärleken- första hålla hand och första kyssen. Det är ett perfekt porträtt av den första förälskelsen skapad av Roy Andersson. Han fångar alla känslor på ett äkta och felfritt sätt som får varenda åskådare att känna med dem. Detta är Roys allra första långfilm vilket får mig än mer imponerad av det otroliga utförandet. 

I sin kärlek till varandra finner de sig totalt likgiltiga till den hårda vuxenvärden och deras föräldrars totala avsmak inför livet. Tradiga svenska traditioner sätts på sin spets och portätteras synnerligen satiriskt i filmen. Sitter man inte och känner total lycka inför deras nyfunna kärlek är man hänförd över människors naturligt giriga och bestämmande (vuxna) beteende. Den perfekta kombinationen av känslor, enligt mig.

Även fotografiet är naturligt naket och liksom i Roys alla andra filmer utspelas varenda lilla hörn med eftertanke. Allting spelar roll och känns äkta i den enda riktiga kärlekshistorien om Annika och Per.

Se den, nu, nu, nu...

Text: Lisa Fredriksson

Kommentarer (0) >>

Kommentera

Namn

Email

Titel

Kommentar

Ange tecknen i rutan

Kommentera